söndag 18 augusti 2013

Varför revs Göteborg? Del 1.


Diskussioner om de stora rivningarna i Göteborg väcker ännu mycket ilska och sorg. Till och med min generation (70-talisterna) har minnen från de sista rivningarna. Det hävdas ibland att Göteborg har mindre bevarat av sina gamla hus än städer som drabbades hårt under andra världskriget. Allt på grund av rivningarna. Hur det än var med den saken så drabbades staden hårdare än de flesta svenska städer. Ungefär 20000 lägenheter försvann eller ungefär 3500 bostadshus, mest landshövdingehus, de flesta under 60 och 70-talet. I proportion till det övriga beståndet av lägenheter revs det dubbelt så mycket i Göteborg som i Stockholm.

För de flesta är det höljt i dunkel hur allt detta kunde ske i en stad som älskas så av sina innevånare, och av de hus som är så typiska bara för Göteborg. Ilska riktas oftast mot det uppenbara hållet, den socialdemokratiska politiska ledningen i Göteborg, men jag som har läst en hel del om socialdemokratisk ideologi och om Göteborgs historia, vet att det inte riktigt är så enkelt som att bara skylla på kommunalpolitikerna.

I går sändes i svt den fjärde och  sista delen i "Göteborg - en resa i tiden", men det var den första delen som ändå väckte mest frågor. Den handlade framför allt om rivningarna och om vad som har kommit att kallas "rivningsraseriet". Till sorgsen musik stegras känslan av att blivit berövade ett kulturellt arv. Det är starkt och personligt präglat av filmens upphovsman Anders Wahlgren. Det är inte svårt att bli verkligt arg och ledsen efter att ha sett filmen.

När det kommer till förklaringar av varför det som hände hände, är filmen desto tunnare:

"20 större områden med landshövdingehus uppfördes i Göteborg. Största andelen av arbetarbefolkningen bodde där. Kanske det var en förklaring till att de försvann. Många politiker hade växt upp i de här områdena. Dessa landshövdingehusområden skulle rivas. De symboliserade fattigdom och dåligt boende. Att de kunde ha ett stort skönhets- och kulturhistoriskt värde och vara en levande bostadsmiljö, förstod man inte." ur del 1 Göteborg - en resa i tiden.

I några olika blogginlägg tänkte jag under den närmsta tiden försöka svara på frågan om varför?

Idag verkar det som om de drivkrafter och ideal som låg bakom rivningsrseriet är, om inte helt begravda så i alla fall på kraftig reträtt. När jag lyssnade på sossen och byggnadsnämndens ordförande Mats Arnsmar vid Speakers corner igår, och hans visioner och planer för vår stad, framstod det i all fall som att rivningar är väldigt långt ifrån huvudspåret.

Tillägg 9/10 -14: Läs gärna del 2, den första (och hittills enda) av mina djupdykningar som försöker svara på på frågan: Varför revs Göteborg? Del 2 - Uno Åhrén och funktionalismen.

Är rivningsraseriet bakom oss?