fredag 19 november 2010

Fallet Finland och vikten av en transnationell historieskrivning

I det senaste numret av Historisk tidskrift finns flera texter som sätter fingret på varför historikerskrået behöver internationaliseras. Världen har inte kunnat släppa historien som ett verktyg för att lyfta fram den egna nationens förträfflighet. Eftersom inga nationer finns i ett vakuum blir det ofta påtagligt när gränsöverskridande fenomen ska beskrivas.

Ett av de främsta exemplen på hur fruktbart det kan vara med en internationaliserad historieskrivning är exemplet med Goldhagendebatten i Tyskland i mitten av 1990-talet. Här fick en ung amerikansk historiker ett avgörande inflytande för att den tyska antisemitismen lyftes fram som en orsak bakom förintelsen. Det kan tyckas vara en självklarhet, men trots den tyska självransakan under efterkrigstiden hade de inte varit redo att lyfta frågan om antisemitismen som orsak. Alla andra orsakssamband hade undersökts men inte antisemitismen.Problemet med antisemitismen som orsak var att den hade en tendens att skuldbelägga hela det tyska folket inte bara dess ruttnaste element. Det var en impuls utifrån som lossade knutarna.

En nationell historieskrivning tar i hög grad hänsyn till ett internt politiskt och kulturellt sammanhang som den har svårt att frigöra sig från. Se till exempel det ensidiga hyllandet av Folkhemmet som fortfarande idag gör det svårt att ifrågasätta dess nationalkonservativa bakgrund och antiinduvidualistiska arv. Politiska idéer är aldrig enbart nationella, inte heller ekonomiska krafter och krig är det definitivt inte.

Den finska nationalhjälten Mannerheim sida vid sida med Hitler
Just krig, det finska fortsättningskriget 1941-44, är centralt i två texter i Historisk tidskrift nr 3. Den ena är skriven av journalisten, författaren och historikern Henrik Arnstad och beskriver hur det gick till när Finland började omvärdera sin historia, som varit i mycket hög grad nationellt präglad. Andra världskriget har varit en nationell hjältehistoria, och det som nu avslöjats vara en allians med nazityskland har ända från andra världskriget fram till idag skildrats som ett oundvikligt "vapenbrödraskap" i kampen mot den stora fienden Sovjetunionen.

Att stenarna i den finska historieskrivningen började lyftas på hade med förintelsens internationella karaktär att göra. Journalisten Elina Sana publicerade 2003 en artikel om att 500 judiska och politiska fångar skulle ha lämnats ut till Gestapo. Publiceringen uppmärksammades av Simon Wiesenthalcentret som begärde en vidare undersökning, en undersökning som genomfördes vid det finska riksarkivet och som avfärdade bilden av Finland som vapenbröder sida vid sida med Tyskland. Bland annat har visats att det fanns en Finsk-Tysk Einsatsgrupp, alltså de insatstrupper som gick in för att rensa ut judar och bolshevikiska kommissarier i ett nyockuperat område. Det var en integrerad allians.

Att förändra synen på historia från en nationell angelägenhet är av avgörande betydelse om vi på allvar ska börja "lära oss av historien". Krig och konflikter bör studeras från båda sidor, och också gärna av utomstående parter. En av grundförutsättningarna för en historiker är att förutsättningslöst kunna gripa sig an ett ämne. För att kunna göra så är det bra att försöka frigöra sig från sitt kulturella bagage, men samtidigt ger bagaget ofta ingångar som en utomstående inte kan se. Därför skulle jag vilja uppmana invandrare att våga sig på rollen som historiker. Att ha dubbla kulturella identiteter skulle kunna vara en stor tillgång. Som det är nu är historiker med invandrarbakgrund oerhört få i Sverige.

Att svenska historiker ska skriva svensk historia tycker jag är ett feltänk. Fler historiker vid svenska universitet och högskolor borde gripa sig an internationella ämnen. Om det fanns öppnare vägar för ett internationellt samarbete och utbyte skulle mycket gå att vinna.

Jag som själv är aktiv bloggare ser här internet som en oerhörd möjlighet att börja skriva historia över gränserna. Historiker världen över kan här bedriva ett direkt och ständigt levande utbyte av forskning, teorier och ingångar, och därmed börja bryta upp historikernas nationella fokus. Det personliga bloggandet funkar som plattform, men ett effektivt, överskådligt och internationellt söksystem  hade kunnat bli en enorm tillgång för historiker världen över. Till att börja med vore det fantastiskt om fler historiker vågade sig ut på nätet, för nu är det dåligt med det.

Henrik Arnstads blogg - Skyldig till skuld - finns nu i min blogglista.

söndag 14 november 2010

Världens Historia håller stilen

Med Aftonbladets nya historiamagasin Levande Historia började jag min genomgång av alla Sveriges Historiska magasin. När jag jobbade som frilansjornalist var jag påläst på dem alla, men nu det senaste har jag inte hängt med så mycket.

En av mina favoriter då var Illustrerad Vetenskaps historiamagasin Världens Historia. Nackdelen var att alla skribenter var danskar och som en översatt tidning fanns det inget utrymme för mig. Nu har jag läst det senaste numret och jag kan bara konstatera att tidningen håller stilen.

"Hemma hos vikingen" är det senaste numrets stora tema. Utgångspunkten är vikingens hem, det och det bondeliv som han och hans närmaste levde där. Skildringen är levande och faktaspäckad på en gång och ger en fantastisk inblick den vikingatida livsstilen. Först efter detta kommer två avsnitt om vikingen som krigare och som köpman, alltså om deras roll på den världshistoriska scenen. Jag tycker det känns som ett mycket fräscht sätt att närma sig ett utnött ämne. Det är populärvetenskaplig historia när den är som bäst faktiskt. Lärorikt och spännande, med betoning på det första.

Sedan är Världens Historia både en oerhört omfångsrik och variationsrik tidning. Det finns många texter. De är av olika längd och med olika ingångar. De kan utgå från ett ting - kanoner, en prestation - bestigningen av Matterhorn, en person -Emiliano Zapata, en samhällsföreteelse - de egyptiska läkarna, ett brott, ett slag osv. Väldigt ofta känns texterna överraskande, och även när de skriver om något så välbekant som slaget vid Stalingrad så hittar de en ny intressant ingång. Artikeln om de sista dagarna i Stalingrad med sina personöden och ögonblicksbilder ger verkligen en bra inblick i vilket fruset helvete det var. Kriget på östfronten var världshistoriens brutalaste krig.

Om jag ska säga något negativt så är det att den kunde gå mer rakt på de lite längre texterna, gärna någon dramatisk som den om bestigningen av Matterhorn. Notiserna i början känns lite många och kanske kunde man minska lite på dem eller sprida ut dem mer i tidningen. Dessutom var artikeln om kanoner rätt trist och absolut inte värd sin placering precis i början av tidningen.

Tidningen är perfekt för den vana läsaren av historiamagasin. Betoningen på att lära sig något nytt, eller få en fördjupad inblick i företeelser och livsstilar i historien gör att även de med ett fördjupat intresse kan finna tidningen intressant. Variationrikedomen gör att där finns en text för varje tillfälle. Från fem minuter på dass till en timmes fördjupning uppkrupen i soffan med kaffe och juste musik.

lördag 6 november 2010

Daidalos - det vetande förlaget

Trött på alla ytligheter som släpps på de stora förlagen. Göteborgsförlaget Daidalos vågar vara smala och intellektuella. Kompromisslös fördjupning. Samhälle, historia, politik och filosofi är ämnena. Här finns nya titlar - internationella och svenska, samt återutgivningar av klassiska verk.

Nya titlar jag gillar och som har med historia att göra:

Förintelsen är över och vi måste resa oss ur askan - Avram Burg: Författaren är före detta talman i Knesset, det Israeliska parlamentet. Burg är en viktig opinionsbildare i Israel och där skapade boken en våldsam debatt när den kom ut 2007. Boken handlar om hur långt förintelsens skugga faller över Israel, och hur den skapat en mentalitet av att "alla är emot oss". Burg menar också att förintelsen blivit en drivkraft och ursäkt för allt som den Israeliska staten gör. Vi måste skydda oss för annars vet vi hur det går. "Allting blir tillåtet eftersom vi gått igenom förintelsen. Ingen får komma och tala om för oss hur vi ska uppföra oss."

Det politiska som begrepp - Carl Schmitt: En klassiker inom politisk teori där författaren försökte ringa in vad begreppet politik egentligen innebar. Schmitt kokade ner det till att vara en fråga om motsatsparet vän - fiende. Låter något drastiskt med tanke på all kompromisspolitik som kommit sedan 1932, då boken kom ut. Så blev också Schmitt medlem i Nazistpartiet 1933, och för evigt komprometterad. Boken har en inledning av Carl-Johan Heidegren som sätter den i sitt idéhistoriska sammanhang.

Varför skriver vi inte historiska romaner istället? - Christer Winberg: Winberg var den stora stjärnan vid den historiska institutionen i Göteborg, innan han hastigt gick bort för två år sedan. Winberg var livligt engagerad i historievetenskapen under en tid där många nya teoretiska ingångar till historien prövades. Boken återpublicerar en rad essäer som ger en bild av en historievetenskap i omdaning från 70-talet till 2000-talets början. Winbergs texter utgjorde på många sätt en ram i den teorikurs jag läste i början av Mastersprogrammet förra året.







Ett boktips från Daidalos

På Daidalos finns även "Liberalernas stad" av Jan Christensen som jag använde för min text, "Kulturliberalernas seger de fattigas förlust" och mycket mycket mer.

tisdag 2 november 2010

Mäktiga skägg

Det här är en odyssé till skäggens, polisongernas och mustaschernas gyllene era. Från mycket till lite. Häng med!

Helskägg
Konstmecenaten Pontus Fürstenberg - stiligast i stan
Mat i mustaschen?

Kraftfullt!

Skägg med mittbena.

Jag tänker Raskolnikow

En spets åt höger och en åt vänster

Skepparkrans
Putsad, välkammad och genomtänkt

Kapten Pondus

Halsskägg
Diskret

Pälskrage?

En utdöd skäggfrisyr?

Bockskägg
Skarpt

Polisong
Classic polisong

Harmoniskt möte snedbena - polisong. Bred.

Oskar Napoleon var det - en kung och en kejsare

Polisongmustasch
En vilja av stål

Gör sig fint till axelklaffar

Flintis uppe och nere

 Mustasch
Som två kroksablar

Vadå mun. Mustasch!

Jag vet bäst

Lösmustasch?

Herman Lindholm. Den första sossen i gänget
Kommunfullmäktige i Göteborg ca 1870 till 1920. Individualiteten satt i skäggen hos den rikaste promillen som styrde. Och i slutet den man som slängde ut dem. Skäggen skulle aldrig bli vad de varit.

Bonusmaterial
Dan Boström var redarkung

måndag 1 november 2010

Wikileaks, blodbadet och lögnerna

Nu har analyser av de nästan 400 000 dokumenten som läckt ut om Irakkriget börjat avslöja mönstren i USA:s krigföring i Irak. Dokument utifrån i svt visade ikväll tydligt, både de lögnaktiga premisserna för startandet av Irakkriget, och dess ohyggliga konsekvenser. Wikileaks nya enorma läcka kommer att vara ovärderlig när bokslutet för Irakkriget ska skrivas.

Rapporterna från den amerikanska militärens loggböcker registrerar 109 000 döda i kriget varav 66 000 civila. De visar hur amerikanska soldater systematiskt skjöt först och frågade sedan, för att minimera de egna förlusterna till varje pris. De berättar om tortyr och övergrepp i en omfattning som är svår att greppa. Dessutom är de enorma dödstalen grova underdrifter eftersom så mycket död, lemlästande och tortyr inträffade utanför den amerikanska militärens insyn.

Det visas också tydligt att Al-Qaida knappast existerade i Irak före invasionen, men i takt med det ökande våldet har de fått fotfäste. Frågan om hur historien kommer att tolka Irakkrigets orsaker och dess konsekvenser kommer att bli intressant att följa. Wikileaks avslöjande kommer hur som helst vara av enorm betydelse för historieskrivningen. Helt klart är att kriget från början inte hade något med terrorism att göra.



Nyhetsinslag om tidigare video släppt av wikileaks. Skjut först fråga inte sedan.