fredag 12 mars 2010

Folkmord ett giftigt ord

Sveriges riksdag beslutade igår att definiera massmordet på Armenier/Greker/Syrianer/Kaldéer av Turkiet under det första världskriget som folkmord. Ämnet är fortfarande känsligt och Turkiet reagerade mycket starkt. Ordet folkmord har blivit själva definitionen av ondska och barbari, så det är kanske inte konstigt att det väcker känslor. Att Sveriges riksdag väljer att avgöra vad som är vad genom ett politiskt beslut gör det inte mindre känsligt.

Massmord på civila i krigstider är verkligen inget nytt. Definitionen av folkmord är däremot något nytt, och en produkt av andra världskrigets systematiska mord på vissa etniska grupper. Nazisterna har blivit symbolen för ondskan och det som är utmärkande för dem är att de utförde folkmord, och vem vill vara som dom. Men är den formen av massmord en högre ondska än andra massmord? Är slakt av en viss folkgrupp på religiösa eller etniska grunder värre än urskiljningslös slakt av människor i rent maktsyfte?

Otroliga mängder människor har mördats, utsatts för tortyr och våldsamt förtryck genom århundradena. Andra har som direkta följder av cynisk eller obetänksam politik dött av svält och brist på mediciner. Övergreppen har oftast utförts av diktaturer eller envälden, men även den demokratiska och kapitalistiska världen har oerhört mycket blod på sina händer. Även Sverige har deltagit i sådana massmord. Under 30-åriga kriget räknar man med att Tysklands befolkning minskade med ungefär en tredjedel som en direkt följd av kriget, vilket gör det värre än andra världskriget i sina proportioner. I Centraleuropa är våra "hjältekungar" fortfarande idag, efter allt som hänt där, berömda för sin brutalitet. För att försörja arméerna var man beroende av plundring och fick man inte det man ville av en stad hände det att man stängde portarna och brände inne hela befolkningen.

Det som hände under 1900-talet var att de civila offren blev synliga. Tidigare var de ickemänniskor. Precis som människor på platser där mediaskugga råder idag är ickemänniskor. Hur många har egentligen dött i Irak sedan sanktionerna infördes på 90-talet och genom kriget som sedan kom. Man vet exakt hur många amerikanska soldater som dött. Hur många Irakier? Ingen vet. I Tjetjenien har ett helt folk nästan helt i tysthet torterats, mördats och plundrats. Hur många döda? Ingen vet. Vem bryr sig? I Darfur i Sudan blev mordet på hundratusentals människor plötsligt synligt. Varför kallas det ett folkmord av amerikanerna? Ondska utförs bara av vissa barbariska och primitiva människor och politiker, eller?

Här ligger problemet med att definiera något som folkmord. Då definierar man också dem som utfört det som barbarer. Problemet är att nästan alla världens nationer, och med säkerhet alla världens mäktiga nationer är skyldiga till massmord och cynisk maktpolitik som lett till våld och förtryck.

Då kan man fråga sig för vem det är viktigt med en definition av massmord som folkmord? Jo för dem som vill utmåla sina motståndare som barbarer och lite mer onda än andra massmördare. Är det viktigt eller önskvärt att Sveriges riksdag ger sig in i ett sådant spel? Nej, verkligen inte. Däremot är det en viktig fråga att diskutera med Turkiets premiärminister Erdogan när han kommer hit på besök, för att de själva på sikt ska erkänna det lidande som tillfogats Armenierna/Grekerna/Syrianerna/Kaldéerna, och att de inblandade folken kan nå en försoning. Men oj då. Hans planerade besök nu i vår ställs in.

Sluta använd folkmord som en definition på historiska massmord. Det bygger murar och skapar skygglappar. Även i vår samtid har begreppet en tendens att fördunkla mer än belysa. När till exempel vissa kallar behandlingen av Gaza för folkmord blir det bara absurt. Börja kalla saker för vad de är istället och då blir ord som massmord, kollektiv bestraffning och systematiska övergrepp ofta mer träffande. Men ja visst ja, då missar man associeringen med nazisterna.


Läs mer om folkmord på Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Folkmord

8 kommentarer:

  1. Saker och ting ska kallas för deras riktiga namn. Fadern till dagens FN-konvention använde Armeniska folkmordet som bas för sin definition av folkmord så jag tror att även du och jag kan använda den:

    http://www.youtube.com/watch?v=HFPch5OILfU

    http://detvarfolkmord.armenica.org/se.html

    Det här var den korta förklaringen...

    SvaraRadera
  2. Det jag vänder mig emot är hur begreppet får konsekvensen att andra historiska illdåd förringas. Att det blir en gradering av ondska och lidande. Bara om det kan definieras som folkmord blir det "på riktigt". Men enligt den juridiska definitionen är massmordet på Armenierna definitivt ett folkmord. Att Turkiet erkänner sina minoriteter och hur illa de behandlat dem är också viktigt, men jag är inte så säker på att vägen framåt är lagstiftning i Sveriges riksdag.

    SvaraRadera
  3. Det man gjorde i Sveriges riksdag är definitivt inte att lagstadga att det var folkmord, utan att bekräfta redan existerande forskning och uppmana (väl, signalera) Turkiets regering att sluta sin förnekelse. Det var allt som motionen krävde; varken mer eller mindre.

    Vad gäller frågan om att erkännandet av en händelsens omfattning och därmed erkända benämning kan förringa andra saker så håller jag inte med. Förlusten av ett liv är redan beklagligt och måste förhindras så väl som förtryck och lidande utan att det leder till förlust av liv. Men vem är det som ska se till att det efterlevs? Många påpekar att staten Turkiet måste pressas för att erkänna folkmordets verklighet så väl som att förbättra förhållanden för sina minoriteter. Men samma personer faller kort efter denna konstaterande och plötsligt vet inte vem är det som ska pressa Turkiet (t.ex. Henrik Berggren på DN som skrev om det: http://www.dn.se/ledare/huvudledare/ratt-tankt-fel-metod-1.1060563). Jag ställde en fråga till honom men fick aldrig ett svar. Min fråga var helt enkelt: "vem är det som ska sätta denna press på Turkiet? Forskarna? Diasporan?" Det är väl självklart att det är likvärdiga, demokratiska stater som ska utöva denna press på Turkiet för att man ska överge sin felaktiga politik. Riksdagen har nu, i och med detta beslut, gett mandat åt den svenska regeringen att göra detta, något som den svenska regeringen borde själv ha gjort utan riksdagsbeslut.

    Mvh,

    Vahagn

    SvaraRadera
  4. I takt med att Turkiet demokratiseras ökar möjligheterna för en öppen debatt kring hur man behandlar/behandlat sina minoriteter, inklusive det som hände 1915. Då är en dialog bättre än plakatpolitik som stöter bort en regering som ändå varit drivande i en demokratisering Turkiet. En verklig uppgörelse med det förflutna är tyvärr bara möjlig när landet ifråga är redo för det själv. Att tvinga på ett land något sådant utifrån tror inte jag är möjligt.

    SvaraRadera
  5. Jag måste bara påpeka att känslomässigt och moraliskt sympatiserar jag verkligen med de drabbades sak. Jag har liknande erfarenheter i min egen familj.

    Frågan är bara hur man når framåt.

    SvaraRadera
  6. Man ska inte tvinga fram något; det är jag emot också. Däremot finns det inget hinder att andra länder erkänner det som forskningen nu bevisat vara en verklighet. Låt Turkiet sedan komma underfund med det i egen takt.

    Att omvärlden ska låta bli erkänna sanningen bara för att Turkiet rör sig framåt med snigelfart (som jag faktiskt inte tror är så oskyldigt och omedvetet, utan en ytterst medveten förhalning av processen) är ingen bra lösning tycker jag.

    Turkiets förnekelse har utvecklats på ett raffinerat sätt under de senaste 95 åren. Det senaste är att anspela på omvärldens känsla för fair play. Därför tror jag inte på att frågan kommer att lösa sig om vi bara sitter och väntar på att förändringen ska komma inifrån. Den (precis som frågan mänskliga och minoriteters rättigheter, yttrandefrihet, religionsfrihet m.m. började förbättras först efter att EU satte press utifrån.

    SvaraRadera
  7. Tack för dina synpunkter och för en intressant diskussion som jag tror fler kan vara intresserade av. Jag ska inte låtsas vara en expert på inomturkiska förhållanden. Mina synpunkter är allmäna och utgår ifrån mina studier om Tyskland och Förintelsen, kollonialismens illdåd och Sovjetunionens massmord. Långt ifrån allt av detta har erkännts och bearbetats. Tyskland är undantaget inte regeln (se även Goldhagendebatten, inlägg 5 maj 2010). För alla som vill läsa mer se www.folkmordet1915.se.

    SvaraRadera
  8. Ingen fara. Jag är full medveten om att vetskapen om Armeniska folkmordet (även om det uppfattas som det näst mest studerade fallet efter Förintelsen) är ganska bristfälligt hos allmänheten. Det var just därför vi startade folkmordet1915.se för att informera och upplysa om forskningen och existerande litteratur.

    Och som sagt så blir jag mer och mer intresserad av själva eftergifterna och förnekelsen av folkmordet ju mer jag forskar i ämnet.

    Hoppas sajten och informationen kan vara till nytta för vidare läsning.

    Ha det,

    Vahagn

    SvaraRadera