söndag 5 juli 2009

Den serbiska historiaprofessorn


I Belgrad mötte jag en serbisk historiaprofessor. På Kalemegdan, Belgrads gamla förfallna försvarsanläggning fanns en liten inrökt taverna där vi fick träffa honom. Hans svarta skägg var stort och kraftigt och håret vildsint. Han satt parkerad längst in i hörnet och framför honom stod det största askfatet jag någonsin sett. Det var fullt. Hans nikotingula fingrar omslöt konstant en cigarett och med jämna mellanrum även rödvinsglaset framför honom. Vid hans sida satt hans mycket yngre fru och ett par studenter som såg vördnadsfullt på honom när han talade. Först nu förstår jag egentligen vad han repressenterade. Just då kändes det bara som ett äventyr.

När Nazi-tyskland ockuperade det som då var Jugoslavien flydde Dragoljub Mihailovic' upp i de bosniska bergen. Han var överste i den Serbiska armén, känd för sina extrema åsikter och sitt supande. Han samlade en gerilla omkring sig - cetnicerna. Rörelsens mål var skapandet av ett Storserbien som, förutom Serbien även skulle omfatta Bosien-Hercegovina och större delen av Kroatien. Han hade ett välkänt motto; "Där det finns serbiska gravar är serbiskt land". Det var en hänvisning till vad han tyckte var Serbiens hjältemodiga historia. Det var han och hans cetniker som myntade begreppet "rensning". En majoritet av de 100 000 civila bosniska muslimer som dödades under andra världskriget dödades av hans rörelse.

Jag och min kompis från journalisthögskolan fann oss stående framför ett souvenirbordBelgrads paradgata. Min kompis, en inbiten andravärldskrigetfantast, var exalterad. "En cetnicmössa, wow, ensån måste jag ha." Mössan låg där bland inramade foton på Ratko Mladic och Radovan Karadjic, de Bosninserbiska krigsförbrytarna, flaggor och pins med serbiska flaggor och andra Serbnationalistiska atiraljer. Vi började prata med försäljarna och som alla andra vi pratat med i Belgrad var de mycket intresserade. Staden hade inte sett många västerlänningar de gångna 10 åren. Det visade sig att en av dem var historiastudent på Belgrads universitet. "You have to meet the professor". Några timmar senare befann vi oss utanför en tavernaKalemegdan.

"På Balkan är historia, myter och legender viktiga redskap i händerna på makthavare. Historia utnyttjas ofta för att legitimera territorialanspråk eller en nationalistisk politik. Historieberättande på Balkan är levande på ett sätt som många människor i dagens västvärld inte är vana vid. Ofta förstår vi inte vilken oerhörd vikt och betydelse historia har hos gemene man i dessa områden, oavsett sanningshalten i berättelserna" - Samir Resic

Professorn tittade skeptiskt på oss och undrade hur länge vi skulle stanna. När vi sade att vi skulle vara i Belgrad en vecka utbrast han. "In one week you will never understand Serbia, perhaps if you would stay a month you could begin to understand!" Efter att ha deklarerat detta forstsatte han att berätta långa haranger om Serbisk historia och om hur missförstådda Serberna var.

2001 reste jag och en kompis, när vi gick på journalisthögskolan, till Belgrad. Milosevic var precis gripen och vi åkte dit för att jämföra hur serbiska tidningar skrev om händelsen och jämföra med hur man skrev om samma händelse i Sverige.

Just nu läser jag Sanimir Resic bok om Balkans historia. En lysande bok om ett ofta missförstått hörn av Europa. Vill du förstå vilka krafter som drog sönder Jugoslavien bör du läsa den här. Den visar hur historia i tider av konflikt och maktkamp kan bli det hårdaste av alla slagträn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar